|
Gösta Bengtsson? Ja, det ska vara ett
frågetecken.
Julle! Ja, nu är det rätt.
Prästbetyget säger visserligen Gösta Bernhard Bengtsson,
men han går allmänt under namnet Julle, en man som betyder
extra mycket nu vid jultider. Julle är nämligen postiljon vid
Posten i Skillingaryd. Han är en av flera som ser till att julkorten
och andra försändelser hamnar rätt.
Julle låter inte bara jullikt och Julle är nästan också
en liten tomte. Nästan alltid glad med ett leende på hjärtat
och något roligt att förtälja.
Smeknamnet har han fått av fadern, Julius Bengtsson. Han var en
hallänning som kom till Skillingaryd på 1920-talet och blev
kompanjon med välkände handelsmannen Aronsson. Tillsammans hade
de livsmedelsaffären Aronsson & Bengtsson.
I familjen fanns också Julles mor samt hans tre syskon, Roland,
nu 71, Ingrid Sönne, avliden som annars hade varit 66 och Kerstin
Stebrant, 65.
Föräldralös
– Men vår mor gick tidigt bort. Jag var inte mer än sju
år gammal då och har inte så många minnen av henne,
påpekar Julle.
Pappan dog också tidigt, redan 1955.
Trots att han inte hade någon mor under de viktiga uppväxtåren
var det en lycklig barndom i hemmet mitt emot skolan i Skillingaryd:
– Men trots att jag hade så nära till skolan så
hade jag smörgåsar med mej. Jag hann inte springa hem och äta
på rasten. Det gällde ju att hinna spela fotboll så mycket
som möjligt, minns han.
Fotboll var en mycket viktig del av livet och efter spel i pojklag, juniorlag
och B-lag blev det också lite i A-laget.
Rekordmagasinet
– Livet kretsade mycket om fotboll för oss smågrabbar.
Det fanns egentligen inget annat på den tiden och efteråt
minns man de här åren med glädje. Julle visar upp flera
kompletta årgångar av Rekordmagasinet, tidningar som de flesta
pojkar på 1940-talet och 1950-talet nästan får en tår
i ögat av. Det var tidningar för grabbar.
– Putte och jag var ett par av dem som läste mest och som dessutom
samlade på klubbnålar, säger Julle om Putte som egentligen
heter Evert Reinholdsson.
MFF och Elfsborg var Julles stora favoritlag och även AIK låg
nära hjärtat.
Julle spelade också lite ishockey, men inte i samma omfattning.
Men båda sektionerna i Skillingaryds IS skulle framöver få
nytta av Julle, som kallar sig Skillingaryds sista original.
Stor händelse
1951 var det dags för konfirmation och det var nästan liktydigt
med att man var vuxen och kunde börja arbeta. Året därpå
blev det dags att söka sig ett arbete. Först var det tänkt
att han skulle ha börjat hjälpa till på kommunalkontoret
hos Sjöberg och det var också aktuellt att börja som elektriker
hos Markus Klövstad.
– Man jag fick i september 1952 börja som elev på Posten
och blev senare aspirant.
Arbetsplatsen blev ”Röda Huset”, alltså stationen
i Skillingaryd. Här jobbade postmästare Albin Ledin, Erik Ståhl,
Erik Jonsson och Gustav Andersson - plus alla på järnvägssidan.
Unge herr Bengtsson trivdes men han blev inte Skillingaryd helt trogen.
1956 började han på ”resposten”, han blev stationerad
i Nässjö med utflykter på en mängd olika postkupéer:
– Då fanns det 4.400 postkontor mot endast 1.200 i dag, noterar
Julle som liksom de flesta andra inom post och järnväg fick
lära sig stationerna utmed linjerna. Än i dag kan Julle som
ett rinnande vatten rabbla stationerna utmed de olika linjerna.
Julle kom tillbaka till Skillingaryd och var med vid flytten från
stationen till Centralplan, i de lokaler som i dag innehas av Salong Jasmine.
Det inträffade 1 september 1959 och där var man kvar i många
år:
– Vi flyttade till de nuvarande lokalerna precis 24 år senare.
Förman
1 mars 1963 fick Julle ta över postförmanstjänsten efter
Erik Ståhl och han hade kvar den till december 1992:
– Jag trivdes inte längre med tjänsten. Posten hade börjat
bolagisera. Det blev fem bolag - i dag är det visst 54 eller något
sådant. Den förändrade organisationen blev inte bra och
därför släppte jag den här tjänsten. Men arbetskamraterna
har jag hela tiden trivts med. Vi har det jättebra och det gör
inte så mycket att de kallar mig för den gamle...
Annat tempo
Tempot är uppdrivet i dag, alltför mycket tycker Julle. Förr
kunde man ta sig tid att prata med folk, hjälpa en äldre dam
att bära upp matkassen eller på annat sätt bistå
medmänniskorna:
– I dag räcker inte tiden till för denna ”service”
och det förlorar Posten i längden på, säger Julle
som är starkt kritisk till Postens allra högsta ledning med
högste chefen Ulf Dahlsten i toppen:
– Utan oss på golvet hade han inte haft 30.000 extra i form
av bonus varje månad. Jag undrar hur mycket extra han har för
alla uppdrag i de olika styrelserna.
Tidningsbuden
När Posten startade Tidningstjänst för cirka 25 år
sedan blev Julle ansvarig för verksamheten i Skillingaryd, något
han skött fram till helt nyligen. Numera är det Herenco Distribution
som sköter utdelningen av morgontidningarna i bygden.
Traventusiast
Julle säger att han tycker om satsningarna på travbana i Vaggeryd
och golfbana i Götaström. Men han ogillar tanken på tunnlar
i tätorterna och att det byggdes ett gymnasium i Vaggeryd, Fenix.
– Jag går gärna på trav och spelar också även
om det inte blir några stora vinster, påpekar han.
SIS
Skillingaryds IS har en stor supporter i Julle som efter sin aktiva karriär
haft flera uppdrag som ledamot i huvudstyrelsen i 2-3 år och i ishockeysektionen
i tiotalet år. Dessutom har han haft andra sysslor som ansvarig
för lotterikiosken från 1985 fram till nu.
Utan hjälm
Det blev aldrig av att Julle tog körkort, men moped kör han
såväl civilt som i tjänsten. 1978 fick han tillstånd
att köra moped utan hjälm:
Men om jag kör utanför samhället brukar jag ändå
ha hjälm, påpekar han.
Det skulle inte vara lätt att behöva springa trappa upp och
med för att leverera post och samtidigt ha hjälm på huvudet,
därav dispensen.
Nu är det bråda tider för alla på Posten. I Skillingaryd
lämnas i storleksordningen 12.000-14.000 julkort. Och de som lämnas
in i Skillingaryd och som ska inom det egna området stämplas
alltid med Skillingarydsstämpeln:
– Jag är en av dem som inte tycker om att vi inte längre
stämplar försändelser utan att de ska gå till terminalen
i Nässjö. Jag vill ha ortstämpeln kvar och alla som önskar
Skillingarydsstämpeln kan få det. Det enda som behövs
är att man lämnar in försändelserna i kassan och säger
att man vill ha ortstämpeln.
Julle har själv varit frimärkssamlare och minns med glädje
ungdomsåren då man hade en egen frimärksklubb i samhället.
Det var Julle, Karl-Egon Karlsson och många fler som samlade.
Trots en del kritik mot utvecklingen inom Posten trivs Julle med sitt
jobb och med arbetskamraterna:
– Ja, jag är postare ändå, avslutar Julle som menar
att han med tiden kanske kommer att acceptera en del av förändringarna
som han efter något år gjorde med inrättandet av postnummer,
något han nu tycker är mycket bra.
Per Bunnstad |
